Sekundär traumatisering - även kallat andrahandstrauma - är ett tillstånd som kan uppstå hos personal som arbetar med traumatiserade eller svårt lidande personer. Det är en allvarlig reaktion som kräver behandling, även om många drabbade har svårt att känna igen symtomen hos sig själva.
På engelska används ofta begreppet compassion fatigue (empatiutmattning) eller secondary traumatic stress (STS). Dessa termer beskriver den negativa påverkan som kan uppstå när man ständigt möter andras smärta och trauma. Fenomenet är omdiskuterat - vissa kritiker menar att det riskerar att patologisera terapeuters naturliga reaktioner, medan andra betonar dess allvarliga konsekvenser.
Symtom på sekundär traumatisering kan inkludera:
När klienter delger traumatiska upplevelser kan det utlösa sekundär traumatisering hos den professionella, till exempel terapeuter, sjuksköterskor eller socialarbetare. Detta kan i sin tur påverka arbetet negativt, exempelvis genom att subjektiva erfarenheter omedvetet formas in i mötet med patienten eller klienten.
Sekundär traumatisering har fått ökad uppmärksamhet inom socialt arbete och närliggande yrken. Det kallas ibland även för vikarierande trauma eller indirekt trauma. För att bättre förstå och förebygga tillståndet undersöks bland annat:
| Fokusområde | Exempel på frågeställningar |
|---|---|
| Kunskap och erfarenhet | Vilken kunskap och erfarenhet av sekundär traumatisering finns bland yrkesverksamma? |
| Risk- och skyddsfaktorer | Vilka faktorer ökar eller minskar risken att drabbas? |
| Hanteringsstrategier | Vilka metoder används för att hantera arbetsrelaterade svårigheter? |
Utbildning och handledning inom området erbjuds av aktörer som Blom Psykologi, där man kan lära sig mer om hur sekundär traumatisering kan förebyggas och behandlas. Genom ökad medvetenhet och rätt verktyg kan yrkesverksamma skydda sig själva och upprätthålla en hälsosam arbetsmiljö - även i krävande och känslomässigt påfrestande yrken.
| Yrkesgrupp | Möjlig påverkan av sekundär traumatisering |
|---|---|
| Sjuksköterskor | Risk för att subjektiva erfarenheter påverkar omvårdnaden och relationen till patienten. |
| Socialarbetare | Behov av kunskap om hur tillståndet kan hanteras och förebyggas i det dagliga arbetet. |
| Terapeuter/psykologer | Utsatthet för känslomässig belastning vid långvarigt arbete med traumatiserade klienter. |